Karaoke

I tisdag skulle vi ha ett obligatoriskt möte innan middagen och då säger boardingen att vi ska till ett hemligt ställe halv sju. Vi alla satte oss i bussarna och när vi kom fram kom vi till en bar. Där skulle vi sjunga karaoke, det var en väldigt rolig kväll och väldigt kul att boardingen överraskade oss med det. IMG_4212

IMG_4213

IMG_4214

IMG_4219

IMG_4220
Idag fick vi årsboken också.
IMG_4225

Advertisements

Dag 280

Tiden går väldigt fort här som vanligt. Förra fredagen fyllde Amanda 20 år och det firades! I veckan har vi haft matte nationella, tårttävling som mitt lag vann, varit på masaimarknaden och sen ätit vårrullar på kinesen. Det har varit en väldigt bra vecka och i eftermiddag ska vi till loveschool och imorgon blir det förmodligen nationalparken.
IMG_3979

IMG_3987

IMG_3991

IMG_4015

IMG_4018

Processed with VSCOcam with f2 preset

Processed with VSCOcam with f2 preset

IMG_4051

IMG_4054

IMG_4068

IMG_4085

IMG_4088

IMG_4092

IMG_4095

IMG_4102

IMG_4107

IMG_4108

Hem

Igår fick vi ett mejl från vår boardingmentor Karin där hon skrev precis som jag känner. Tiden går så himla fort och snart står jag där på flygplatsen igen. Men den här gången lämnar jag något, något som betyder så himla mycket för mig. Det som jag kommer lämna med ett hål i hjärta, Kenya kommer alltid finnas kvar och jag kommer komma tillbaka en dag men den dagen utan att alla elever finns kvar. Jag kommer aldrig kunna komma tillbaka till det här igen, det som just nu är mitt hem. Men jag kommer ta vara på allt jag har upplevt här och jag skulle aldrig någonsin välja bort det här året mot något annat.
Här är mejlet:
”Nu har det gått lång tid sedan sist och det är bara ett par veckor kvar av den här Kenya-vistelsen! Den senaste tiden har varit mycket intensiv med många inlämningar och prov för eleverna, vilket kommer fortsätta även under nästa vecka och en bit in på den sista veckan för somliga. Samtidigt är det nog mycket blandade tankar och känslor som rör sig hos ungdomarna, med kommande separationer från Kenya och från nya vänner samt glädje och förväntningar att komma hem. Det kan kännas ganska abrupt att plötsligt behöva åka hem efter en mycket intensiv tid i skolan.
Jag hoppas att både ni föräldrar och era barn är nöjda med året och att ni får ett riktigt kärt återseende om ett par veckor! Jag hoppas att era barn har många levande positiva minnen från året och att ni kommer få ta del av de flesta av dessa. Hur roligt det än blir för eleverna att komma hem till Sverige, er, vännerna mm så kom också ihåg att de har lämnat en vardag, Kenya och vänner här. Det kan komma att kännas rättså tomt och sorgligt, kanske inte påtagligt de första dagarna, men kanske efter några dagar eller några veckor. Så lyssna på dem och ha tolerans för eventuella lite deppigare dagar emellanåt och var nyfikna på deras Kenyaliv! Gärna över lång tid framöver :)”

11104338_10206759919146390_1080131862_n

11124076_10206759913106239_765600451_n

DSC00361

DSC_0058

Valborg

Idag hade svenskföreningen anordnat valborgsfirande, en dag för tidig men vad gör det. Studenterna hade mösspåtagning och brasan tändes.
På fredag åker jag till Masai Mara för den sista stora utflykten det här året. Tiden gå så himla fort och snart står jag på Kastrup och då är det här året över, vilket känns väldigt svårt att förstå.
DSC_0774

DSC_0775

DSC_0776

DSC_0784

DSC_0786

DSC_0788

DSC_0814

DSC_0816

DSC_0820

DSC_0822

DSC_0827

DSC_0831

DSC_0836

DSC_0839

DSC_0843

DSC_0848

DSC_0851

DSC_0859

DSC_0866

DSC_0871

DSC_0872

DSC_0879

Dag 255

Förra veckan var en bra vecka, alla veckor är egentligen bra här. Vi beställde pizza, badade i regnet, kollade på film för att vi var trötta på det eviga plugg, vi dansade och sen levde vi livet. Att bo här är något som har fått mig att inse vad som är lycka med livet, att hela tiden gå runt och känna sig lycklig för att man är omringad av så fina människor. Trots att det finns några saker som alltid är det samma och att det finns vissa saker som man längtar extra mycket efter så finns det inget som slår det här.
Den här helgen har varit väldigt lugn, jag har solat och kollat på filmer. Sen i lördags var vi på ett väskställe och handlade och gud vad jag gillar den stilen. Jag köpte en väska och en korg för 90 kronor.
Idag var jag och Klara med på afrikansk dans tillsammans med en massa kenyaner på impala, väldigt roligt och det märks att alla kenyaner har dansen i sig.
IMG_3702

IMG_3709

IMG_3722

IMG_3734

IMG_3736

Dag 247

Varje dag är en dag närmare Sverige vilket skrämmer mig så himla mycket. Kan inte vänta tills jag får träffa min klass, mina vänner och familj igen men på ett sätt vill jag inte att det här ska ta slut, att varje dag kunna gå i shorts utan att frysa, ha 100 meter till skolan, att aldrig behöva bry sig om hur man ser ut, eller det bästa, att ha alla sina vänner så himla nära sig dygnet runt. Hela grejen med att vara här är att det en dag kommer att ta slut vilket gör att man måste njuta och ta vara på varje dag här. Det känns fortfarande konstigt att jag bor här trots att jag har varit här i 247 dagar.
Den här veckan har varit en mycket bra vecka trots att det har tillkommit en rad nya regler som ska göra oss mer säkra. Om två veckor ska jag till Masai Mara för en sista stor utflykt. Om en timme ska några av eleverna åka hem till en lärare där vi blir bjudna på mat. Ska bli väldigt kul att åka hem till någon och framförallt slippa internatet lite.
IMG_3635

IMG_3636

IMG_3641

IMG_3652

IMG_3666

Dag 231

Här sitter jag på mitt internatrum i ett land där tyvärr terrorn har nått igen. Igår dog det 147 människor på ett universitet uppe i norra Kenya. Al-shabab har slagit till igen och vi kan undra när det här kommer till att sluta. Det här var den största terrorattacken som skett mot Kenya på 17 år. Attacken var större än mot köpcentret Westgate som skedde för ett och ett halvt år sedan. Det är svårt att förstå att det finns så mycket hat inom vissa människor och att det finns hat mot Kenya där de finns så goda människor. Varje gång man går utanför murarna möts man av glada människor som alltid frågar hur man mår. Det är inte som i Sverige där vi tar upp telefonen varje gång vi möter någon för att slippa att få ögonkontakt och hälsa.
Vi elever får inte gå till vårt stora shoppingcenter som ligger 10 minuter ifrån oss och det har vi inte fått göra på en vecka. De andra shoppingcenter får vi inte heller besöka. Vi får hålla oss borta från stora folksamlingar för att undvika att något skulle hända.
Igår slog de alltså till igen, 147 oskyldiga människor miste sina liv. Än en gång visade terrorn vad de är kapabla till.
Fyfan för terror.
http://www.bbc.com/news/world-africa-32173001

Dag 224

Vilka händelserika dagar det har varit här. I onsdags följde Hanna med mig till sjukhuset för jag har haft lite problem med mitt öra, som jag alltid brukar få. Fick mediciner och ska tillbaka igen nästa onsdag. När vi kom hem visade det sig att internet hade legat nere i några timmar. När det väl kom tillbaka så försvann vattnet på vår skola och var borta i några timmar. På kvällen kom det värsta… Folk blev magsjuka och spydde hit och dit, igår var det 38 stycken som var sjukanmälda och även några lärare. 38 stycken är halva internatet, det är sjukt! I natt hade fler blivit sjuka men än så länge har jag klarat mig.

Om en vecka är det påsklov och det kan inte komma mer lägligt!
10354932_10205059429194814_3321275362710462092_n

Dag 219

Hej här går tiden alldeles för fort och just nu är det skolan som tar upp all tid. Innan påsklovet har jag fyra prov och en rapport som ska lämnas in. Igår sprang vi en mil i Karura Forest och jag är stolt över mig själv. Livet är bra här helt enkelt om vi bortser från alla läxor.

Viedo från Nkokidongoi som min vän Ella har gjort.


IMG_3380

IMG_3395

IMG_3399

IMG_3420

IMG_3441

IMG_3445

IMG_3462

IMG_3466